Varken lögnare eller kriminell
14 Oct 2010 2 Comments
in Blandat, Hundar, Jobb, Valpar Tags: Co-Co, Hershey
Just kommit hem från lögndetektortest i Mesquite… Först vi (vi var två tjejer) fylla i ett till formulär. Så kom en man och hämtade oss och vi togs till separata rum. Där blev vi muntligt intervjuvade om frågorna och lite “allmänt snack” runt dom. Frågan kom “Har du NÅGONSIN stulit något?” så klart och ja, när jag var fyra år stal jag en sån där mjuk borste som frisörerna har och borstar nacken med… så har väl en och annan penna rykt med så klart… den stackars polisen hade roligt åt att jag började min brottsliga karriär vid 4 år men avslutade den lika snabbt. Han tyckte det var presskiberat. Men annars var det ganska basic frågor först. Så var det en paus med lite bensträckning och toabesök. Så var det det riktiga testet. Fick fyra sensorer på mig, två ovanför bröstet, två under bröstet. Två på fingrarna och en blodtrycksmanchett runt armen. Sedan ställde han först alla frågor utan att testet var igång så jag visste vilka frågor som kom. “Är lampan tänd”… eh… ja så klart… det svåra var inte att svara på frågorna men man fick inte ta djupa andetag, inte röra sig, sitta raktfram, stilla och bara svara. När jag inte fick ta så djupa andetag som jag brukar så höll jag på att bli yr nästan. Det hade varit snyggt… svimma där… nej då det var väl ingen risk egentligen men man var lite stressad av det. Testet tog väl runt 10 minuter att göra och gjordes tre gånger för att man skulle kunna jämföra allt… ja fråga mig då inte varför. Jag var ganska cool tyckte jag förutom lite snurrig pga spänningen. Sedan fick jag gå ut och sätta mig igen och vänta på resultatet. DÅ blev jag supernervös. Jag trodde inte att jag skulle få något svar idag! Kan väl ha suttit där i typ 5 minuter men jag trodde jag skulle dö! Även fast man svarat ärligt så vet jag inte vad kroppen gör. Man kan ju inte styra över det liksom… Men det var positivt. Han kom ut och sa att jag klarade mig. Däremot visste han inte vad nästa steg blir mer än att någon ringer… Fy fabian vilken lättnad. Det enda som kunde hänt är ju att jag inte får jobbet, vilket jag fortfarande kanske inte får men men… Det hade ju varit superpinsamt om man inte klarat sig. Fortsättning följer…
Vår “grannesåpa” är väldigt lugn. Imorgon blir det jättespännande att se om det kommer en check eller nycklar… det som gör det spännande är ju att det är utställning i Canton som jag vet hon ska till så hur hon ska hinna flytta undrar jag och vi har inte sett några lass gå under veckan. Däremot tror vi att hon fyller bilen på morgonen och tar dit påväg till jobbet… Vi kommer ju inte vara hemma så mycket imorgon, ska hjälpa till att dekorera inför auktionen på lördag. Ska försöka ta med mig kameran också, om inte annat får den följa med på lördag…
Co-Co är smällstor nu! oj oj oj oj oj. Det blir nog lika många puppsisar som förra gången *suck*. Jag gissar att dom kommer på tisdag av flera anledningar. 1. hon valpade dagen innan hon beräknat förra året. 2. Det är Daims födelsedag och Daim är ju ändå pappa, stolt eller inte… men det tror jag han är. Hershey har också börjat löpa… jippieee… not… jag har nog att trixa med just nu. Hade varit så mycket enklare om Hon kunde flytta ut och vi kunde få tillgång till huset och få igång det… då kunde man ha hannarna där ett par dagar. Mamma har också löptikar hos sig… roligt nästan jämt…
Ja ja, jag avslutar bloggen med lite chokladbollar som jag gjorde i måndags… vi ska ju bjuda på något på Ribboncuttingen i november och ska försöka komma på något svenskt enkelt… så jag tänkte lite chokladbollar kan ju alltid slinka ner… smaklig spis!
