Sverige vs USA
06 Aug 2010 10 Comments
in Blandat, Uncategorized, Väder Tags: Shannon
Jag såg ett inlägg på Facebook igår som löd:
“Har varit och handlat lösgodis – mums”
Jag blev så sugen på lösgodis och det fick mig att tänka på, vad har vi här som inte Sverige har och tvärt om… Lösgodis har vi inte här… d.v.s. vi kanske har men JAG har inte hittat det… Kebab… jo men det finns väl Kebab om man letar men inte som i Sverige där vi har kebab i varje pizzabutik och det är hur enkelt (och gott) att få tag på. Det är en sak jag bara säger – när jag kommer till Sverige nästa gång så SKA jag ha KEBAB… med KEBABSÅS… har inte heller sett det här. Och jag som bara ÄLSKAR pizza med annanas, skinka, kyckling och KEBABSÅS… Det bara vattnas i munnen på mig när jag skriver det.
Mamma vill tillägga rågbröd… det hittar man inte här. Och ni anar inte hur mycket konstigt tjafs dom har i toastbrödet här. Jag skämtar inte men hållbarheten på ett bröd kan vara upp till tre veckor! Man vill inte veta vad som är i dom egentligen. Som ni säkert alla vet så har dom andra baktraditioner här… jäst… alla som är i Sverige och ska hit – MEDTAG JÄST!!! Tårtor har dom också lite virrig syn på… Sverige har betydligt godare tårtor. Här är allt bara artificiellt och smakar socker. Och mycket är artificiellt här. Läsken… Jag har fortfarande inte druckit Coca Cola sedan jag flyttade hit. Just för att det görs på en annan form av socker och jag tycker helt enkelt inte om det här. Konstigt nog så går inte den smaken igenom på Sprite så det dricker jag. Fanta finns här men det är inte poppulärt. (OBS! När jag skriver “här” så menar jag området där vi bor – Texas, det gäller inte hela USA så klart). Nu har jag hört att Mountain Dew har kommit till Sverige och har ni möjlighet att smaka det så gör det. Jag bara varnar – beroendeframkallande
Däremot så dricks det isthé här i MÄNGDER. Sötad och osötad. Personligen är sötad godast men jag dricker mest osötad av hälsoskäl Varmt thé är inte alls populärt men det är väl inte så konstigt med tanke på temperaturen. Varm choklad är inte heller en Texasdryck… konstig nog så dricker man en himla massa kaffe…
Leverpastej och Röda Pölser saknar mamma också, kanske inget jag åt lika mycket av som mamma men jag kan hålla med. Däremot så har inte Sverige den köttkvalitén som Texas speciellt har. Här kan du få en Texas steak med potatis (jag föredrar bakpotatis) och gräddfil med lite sallad…. smaskens alltså. Frukt och sallad är lite färskare här… det behöver ju inte resa så mycket…
Pinnglass – såsom GB glass finns inte här. Här har vi glassbutiker, såsom Braums där jag jobbade förut som säljer glass. Då får man kulglass och man kan köpa med sig paketglass av samma smaker. Smakerna är också lite annorlunda… Birthdaycake… en illblå glass som är så söt så en sked räcker. Bara för att nämna en…
Annrs så märker man faktiskt hur amerikaniserat Sverige är… Tv… visserligen ligger ni nog lite efter men ni ser ju praktiskt taget samm program som vi. Sverige är faktiskt MYCKET bättre än USA på sportsändnigar…Problemet är lite att här finns för mycket kanaler så allt bara försvinner ut i intet. Man måste verkligen leta efter det man vill se och hoppas att man hittar det. Jag som gillar att se friidrott på sommren har typ sett det två gånger… i Sverige såg jag det varje helg…
Vädret är ju en helt annan historia. Nu har den här sommaren varit extrem både i Sverige och här. Vi har haft extrem värme och extrem torka och ni har haft regn. Jag konstaterar idag i min amerikanska blogg idag att när det kommer till väder så kommer människan aldrig vara nöjd. Vad som harhänt vet jag inte men det perfekta vädret finns inte längre… men de är ju inte heller något man kan påverka, bara acceptera!
Semestrar… en amerikan får bara EN vecka semester per år och den är inte betald. Och du ska ha jobbat på företaget i MINST ett år för att över huvud taget tänka på det… här jobbar man också sex dagar i veckan väldigt ofta… så ni i Sverige med massa semester kan vara glada för det 
Det finns säkert massa me skillnader mellan Sverige och USA som jag borde och kunde tagit upp här men detta var vad som kom i skallen medans jag skrev…
Nu skiter jag i det här
28 Jul 2010 2 Comments
Vad man än försöker med så går det åt fel håll… Man försöker och försöker och försöker och folk hånar åt en praktiskt taget. Hundar löper höger och vänster om, nu har det iofs regnat två gånger på två dagar men inte tillräckligt för att gräset skall växa så det knakar så torkan kvarstår. Jag har behållit en av hanvalparna för att hannens uppfödare har sagt att hon vill ha honom istället för betalning men pga hennes situation kan hon inte ha honom hemma. Igår ändrade hon sig och ville plötsligt ha pengar för parningen, $900, och det har inte jag just nu… vilket då innebär att jag inte kommer kunna registrera dom valparna heller. Har sökt ett antal jobb, inte ens någon som hör av sig. Försöker sälja hästar – det går inte heller, varken här eller i Sverige. Amber är ännu inte såld, jag trodde hon skulle vara såld för månader sedan…
Vi var på ribboncutting med chamber of commerce idag och mötte hon som inte beviljade oss ett lån till nya företaget och jag fick känslan av att hon skrattade oss lite i ansiktet. Hon sa inget rakt ut, hon var trevlig och så men kunde läsa på henne att hon typ sa “tur att vi inte gav dom lånet” eller “vad var det jag sa…”. BLÄ BLÄ BLÄ…
På lördag ska jag ställa Shannon på första utställningen på väldigt länge. Ser fram emot det faktiskt. Försöker tänka lite positivt fast det inte är lätt.
Nej, jag har inget positivt att skriva alls så jag skiter i det här för idag…
TILLBAKA!!!
26 Jun 2010 1 Comment
in Blandat, Hundar, SWEA, Uncategorized, Väder Tags: Cilla, Emely, Mamma, Vänner
Nu äntligen har vi fått ordning på sakerna!
Jag och mamma satt i lördags och kollade på kungabröllopet glatt omedvetna om någon gräns som fanns för oss att vi inte fick ladda ner en viss mängd information utan att föranmäla detta. Så i Söndags så var vårt internet tvärstängt! Sedan har den här veckan varit hysterisk och vi fick inte ut någon service förräns i torsdags. Men först idag ringde han och bekräftade våra misstankar, att vi hade överskridit gränsen och därför hade dom dragit ner vår service. Så när allt detta va utrett med leverantörerna så tog det 15 minuter och allt var klart. Så nu ska jag försöka skriva om denna vecka…
Som sagt, hela lördagen satt vi och kollade på SVT på webben. Sicket bröllop! Så häftigt! Det var värt trubblet efteråt varjefall tycker jag…
Söndagen… jag gjorde något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har alltid vetat att jag har haft en halvbror och en halvsyster. Men jag har aldrig haft något direkt behov av kontakt. Jag vet också att min pappa bor här i Florida men har heller inte haft något större behov av att uppsöka honom heller. Jag och mamma satt och pratade för ett tag sedan om den dagen när jag står totalt ensam, eftersom jag ännu inte varken är gift eller har pojkvän och hon uppmuntrde mig till att kanske leta reda på den del av familjen, för trots allt finns det något blodsband. Vi satte oss och började leta efter pappa på nätet, vi hade lite information att gå på men det var inte det minsta svårt att hitta information. Sedan var väl frågan om hur uppdaterad informationen var… På en sida hittade jag även anhöriga till pappa och där stod min brors namn. Mamma kunde bekräfta att det nog var han. Gjorde en Googlesökning på det namnet och hittade en norsk sida med mer information. Sökte på telefonkatalogen och hittade en man som kunde stämma in på beskrivningen. Lät det gå ett par dagar, prövade nå dom numrena här i USA jag hade hittat. Numrena till pappa var alla tre fel. Det var aldrig någon som svarade på numret till bror. Jag kunde inte söka på min halvsyster för jag visste inte hennes korrekta namn. Men så i söndags tog jag mod till mig och ringde numret i Norge. En man svarade och jag började och presentera mig (så klart) och frågade om det kunde stämma att hans pappa hette Dagfinn. Egentligen var jag beredd på ett nej och då skulle jag be om ursäkt och säga att det inte var den person jag sökte och lägga på luren. Så när mannen sa Ja, så blev jag fullständigt ställd. Vad säger man då? Eh… jo men goddag jag är din halvsyster! Eller? Ja det var ju typ det jag fick fram. Och hur skulle reaktionen bli? Stackars man, här ringer jag en lugn söndag eftermiddag och vänder upp och ner på någons halva tillvaro. Vilka skador jag kan göra! Jag vill ju inte tränga mig på eller förstöra något för någon, jag är bara nyfiken om min släkt… vi är trots allt bara tre kvar i familjen, jag mamma och mormor. Men jag måste säga att han tog det väldigt bra! Vi böt information och jag skickade iväg ett mail till honom omgående så han hade fått rätt information. Daimilus är ju inte världens enklaste att stava till ibland . Tankarna bara snurrade i huvudet. Jisses, vad hade jag ställt till med? Jag hade nästan dåligt samvete för vad jag gjort för jag insåg att jag verkligen kunde strula till det! Men jag var så glad. Någonstans där ute hade jag någon som trots allt var en främling familj. Någon som kanske var liiite nyfiken på vem jag var? Jag var jättenyfiken! Men bollen låg hos honom…
Måndag… ännu ett möte med en finansiär. Återstår att se hur det går i nästa vecka. Ska iväg med mer papper under helgen här. Sedan fick vi förbereda för att en självinbjuden gäst skulle komma på tisdagen…
Tisdagen kom denna gäst. Mamma har lärt och känna henne genom Cockerklubben och det skulle komma att bli fyra mycket intressanta dagar. Om jag sammanfattar dom med att vi hade inte mycket gemensamt, hon gillade inte mig, jag gillade inte henne. Mamma hde inte mycket gemensamt med henne heller men lyckades på något sätt att underhålla henne i fyra dagar. Ni skulle tröttna på allt om jag skrev i detalj kan jag säga. Men om man säger så att hon tog för sig otroligt mycket, gillade inte andra hundar än cockrarna och tyckte hon skulle berätta hur vi skulle leva…
Igår fredag åkte hon äntligen hem på kvällen. För att underhålla henne dom sista timmarna åkte vi till Grapevine Mall. När vi satt där plingade min telefon till… ett mail… från bror!!!!! Gissa om jag blev glad. Gästen blev nästan förbannad vilket gjorde mig ännu mer glad! Tänk, min bror vill hålla kontakten! Inte nog med det, min syster vill också försöka säga hej! Jag vart helt överlycklig! Det verkar inte som om jag vänt upp och ner på så många liv trots allt! Och han skickade bild på sig och sin familj och visst såg man likheter mellan oss! Så roligt. Min nyfikenhet om den delen av familjen har nog trots allt varit större än jag vågat erkänna för mig själv. Och kanske dom också varit nyfikna men som jag, inte kännt något större behov, eller inte velat riva i sår, vad som helst egentligen! Idag är jag så glad över att jag vågade ta steget. Det är ju också mycket lättare med dagens teknologi, mail, internet, Facebook att hålla en kontakt och lära känna varandra lite på avstånd! Och från “ensam” så har jag nu blivit halvfaster också… HAHA! Det är varjefall en glädje som sprids inom mig när jag tänker på det… vilket också förvånar mig…
Idag fick jag och mamma kliva upp tidigt för att bege oss in till Dallas för SWEA’s midsommarfirande. Det brukar alltid vara jättetrevligt och så även i år! Jag skulle ha på mig en Sverige T-shirt hade jag tänkt men när jag skulle ta in valparna så rev dom ner den när jag lagt den på soffkanten och gjorde den supersmutsig 
. Nåväl, annat fick bäras… Lite bilder från morgonen:
Jag och Margareta
Mamma och Margareta
Jag har fler bilder men nu vill inte mobilen ladda av dom just nu. Vi hade med oss Shannon till firandet och hon var såååå duktig. Barn och allt stoj omkring henne störde henne inte det minsta! Men hon är lite trött nu
På vägen hem från Dallas hände något hemskt… Eller det kunde blivit värre än vad det blev! Jag hann inte se den men plötsligt säger det PANG och vi får punka. Vi kör över något. Jag lyckas få bilen undan till höger och stanna utan incident. Ser att framför mig står en till bil med punka, bägge två har vi på höger fram. Går ut och ser skadan
Rejäl skada, fälg och däck helt åt pipsvängen! Och hur kommer vi nu härifrån med hund och allt? Går och pratar med den andra bilisten som var jättetrevlig. Men det var inte hans däck, han hade också kört över vad som skulle visa sig vara en lastbilsfälg. Jaha, ringer 911 eftersom vi står mitt på en Highway och jag och mamma kommer inte därifrån. Vi har ingen att ringa för hjälp. Tjejen jag pratade med var jättesnäll, hon sa att hon skickar vad hon kallar “Courtesy Patrol”… det trodde vi var en polis… och det kom en Sheriff. Som tur var var han inte rädd för hundar *haha*. Vi försökte gemensamt klura ut vart reservdäcket kunde vara och hittade samtidigt instruktionsboken. Och i instrktionsboken hittade vi också extra nyckeln till bilen om vi letat efter och diskuterat med försäljaren om… ja ja, ibland är det märkligt. Men mer kan polisen inte hjälpa oss med för han får inte köra över kommungränsen. Men när vi står där och letar efter reservdäcket så dyker helt plötsligt en till kille upp. Jo men då var det den så kallade Courtesy Patrol.
Perfekt sa polisen, du tar över till killen som snabbt gick til arbete. Ut med hund, fram med verktyg, ner med reservdäcket som visade sig vara på det mest märkliga stället jag varit med om. Man skruvade ner det mellan framsätena… pang bom, av med det trasiga, på med reservdäcket, allt var klart på en kvart! Shit, det blir dyrt det här… nä, det har ni betalat med era skattepengar (eh… vi har inte skattat ännu och än mindre i Dallas County) så det vi får betala är ett nytt däck så klart! Vi fick gärna fylla i ett papper om vad vi tyckte om servicen och så skulle vi köra försiktigt! ÖÖÖÖHHHHH????? Kalla om att känna sig lite dum ibland. Så det var bara att sakta rulla vidare hemmåt och på måndag får vi undersöka vad ett nytt däck kostar. Men det gick så smidigt! När vi körde hem insåg jag och mamma all som kunde hänt… Vi hade verkligen änglavakt!
Kom hem och tog tag i internetgrejen… och även det löste sig hur smidigt som helst! 15 minuter senare hade vi internet igen som vanligt. Så skönt! Så det har varit lite att uppdatera, fixa och dona med igen nu när allt ska funka som vanligt.
Crispy och Bounty har börjat löpa, så ni kan ju tänka er vilken kabalik jag har hemma… det krävs en hel del organisering om man så säger. Vädret har varit supervarmt och hundarna har fått vara inne en del på dagen och ute på natten. Daim har gjort till vana att väcka mig mellan halv tre och tre på natten och vill bli utsläppt. Valparna har lekt… 1 bild säger mer än 1000 ord va?
Och när Emely har lekt klart så blir hon trött:
Det är en liten sammanfattning om senaste veckan… nu ska jag gå ut och hjälpa mamma grilla årets första grillbiff. Vi har köpt en engångsgrill så vi också kan smaka smaskens någon gång!
kram på er alla!
Traska vidare
23 Dec 2009 Leave a Comment
Idag tycker jag ni ska traska vidare till den amerikanska bloggen för där har jag lagt ut alla bilder jag fått av er på ett snöigt skandinavien! Och medans ni traskar dit och kollar så springer jag ut och handlar julklappar för det har jag inte ens börjat med och julafton är typ imorgon… vi firar fortfarande svenskt…
